Min stund

Förvisso ska jag till tandhygenisten (stavas det så?) men hos mig så spelar det ingen roll vilken rang de har inom munvården, så är det pest eller kolera för min del! Innan Janne somnade så frågade han mig "föda eller gå till tandläkaren?" mitt svar var enkelt: föda! Paniken jag har inom mig just nu och vad den kommer att vara när jag väl befinner mig i väntrummet i morgon är olidligt hemsk, så jag skulle välja att föda 10 gånger om... Bara om jag slipper att åka dit i morgon!

Hela eftermiddagen och hela kvällen igår hade jag magont och jag somnade med magont. Nu i natt så är det inte magont jag har utan jag befinner mig på gränsen till att bryta ihop! Den senaste gången jag var till tandhygenisten så grät jag under undersökningen (pinsamt!!) tandhygenisten frågade om det var för att jag var rädd eller för att lampan var för stark, jag skyllde på lampan!
Efteråt så berättade mitt moraliska stöd "dina händer var kritvita" ja de blir vita när jag klöser mig fast i stolen; men det blev ett lyckligt då med, men det är så psykiskt jobbigt att vara rädd för något som kanske tar 15-20 min... Men jag inser också att jag har lite att bearbeta hos mig själv, för när Louise blir 1 år så kommer hennes första besök hos tandhygenisten och då får jag inte flippa ut!! Undrar om hyptnos skulle funka?